Besvikelsen är lagom stor

Konstigt hur vi reagerar! Fastän jag gått och sagt: "herregud, det spelar ju ingen roll om man är Lucia eller tärna...", "det är ju bara en som kan bli Lucia...", "huvudsaken att de får vara med...", och allt annat jag tänkt och sagt, och som jag verkligen menade! Men så i stridens hetta finns ändå en bild i mitt huvud där jag ser mitt barn som "segrare" snarare, än som lucia med en krona på huvudet. Känns som en förlust ungefär som i en fotbolllsmatch, eller som en rivning i en hopptävling...egentligen finns det ingen sorg för att mitt barn inte får gå längst fram i tåget med en krona på huvudet. Det är nog just det: det blir bara en liten tävling på slutet. Jag tror tjejerna känner likadant just nu, men som ett gott gäng de verkar vara, har de nog glömt "tävlingen" i morgon, och går vidare i sina roller som tärnor eller lucia. De ska väl kännas så efter en god match? Grattis Linn!