Jag minns när mina flickor var små, och alla som hade tonårsbarn sa det klassiska:
"små barn små bekymmer..." och jag minns hur jag tänkte
..."ja ni har väl glömt hur det va att ha barn"...ja, för då kunde man inte tänka sig att det skulle bli värre!..denna oro när de var förkylda o hostiga, min äldsta dotter med krupp, oron för att de skulle slå sig fördärvade, oro för att de skulle sakna mig för mycket
..."när de blir större bli det annorlunda!"DET BLEV ANNORLUNDA! Men inte åt det enklare hållet...
Dessa tankar sätter igång mitt huvud just idag, dagen innan nyårsafton. Varför kan nog de flesta räkna ut. Hjälper det med 1000 förmaningar, 1000 gångers tjat om alla konsekvenser av alkohol och dess effekter. Vet inte, men jag hoppas naturligtvis det. Just nu tror jag att jag har barn i den värsta åldern...
IGEN!
2 kommentarer:
Och jag tror inte att du förstår hur jobbiga alla dessa förmaningar är att höra :P
Men innerst inne så vet vi att ni föräldrar bara är oroliga, trots det så vill man ut och festa till det även fast det kan bli för mkt ibland :P
Bara vänta, de lugnar ner sig snart ska du se :)
Tack Sara...!Kram
Skicka en kommentar