Det har tagit mig snart 2 veckor att lägga ut och skriva detta inlägget.
Varje gång börjar tårarna komma, så även nu.
Men jag känner att jag kan inte bara radera henne ur vårt liv utan att på något vis, ja vad ska man säga, nämna att hon inte finns hos oss längre, hon är värd det.
Hon var snart 15 år och en smidig, snabb, kaxig tuffing, ingen kunde tro att hon var en gammal kise.
Så en dag helt plötsligt bara låg hon mest, ville inte gärna röra sig och inte äta. Det blev värre och värre. På fjärde dagen när hon verkligen inte ville resa sig, ringde jag det där samtalet till veterinären. Vi fick en tid 2 timmar senare. Vi visste vad som väntade: en gammal kise som aldrig tidigare besökt veterinär...
Vi får veta att Simpson har en stor tumör i magen.
Det kom som en chock.
Så, där hon är nu har hon det förmodligen bättre.
Tack för att du funnits Simpson, vi saknar dig.
3 kommentarer:
Fy fanken vad sorgligt =(
Efter 19 år fick jag skiljas från min sista katt.
Hon vägrade släppa taget så vi fick hjälpa henne till slut. Uttorkad, skröpplig och ben som inte bar.
Den dagen glömmer jag aldrig.
Den 26 oktober tvingades jag skiljas från min älskade 11-åriga katt Simson. Den mest fantastiska katt man kan önska sig. Simson var en blandning mellan en norsk skogkatt och europe. Han älskade att vara ute och med ett otroligt lugn var han smart som få.
För drygt en månad sedan sen lade jag märke till att det lät när han tvättade sig som om han var torr i munnen. Jag försökte se om något fastnat men såg ingenting. Några veckor senare hörde jag ljudet igen men nu vägrade Simson helt att öppna munnen så jag ringde veterinären och fick tid samma dag.
När veterinären bad mig komma och titta fick jag en chock som inte släppt än. Simson hade en tumör i halsen. När en veterinär säger att den är mycket ledsen så vet man...
Hon förklarade att det högst troligt var en mycket snabbväxande sort och att när jag hört ljudet hade tumören börjat ge sig känna.
Min katt Simson har varit det bästa sällskap man kan önska. När jag såg honom för första gången som kattunge brände det till i mitt hjärta och han kommer att finnas där för all framtid.
Jag är så otroligt ledsen för att är borta men så mycket tacksam för att han ville bo hos oss.
Sov gott älskade misse!
Jag förstår hur du känner eftersom min katt har betytt så mycket för mig och det kan aldrig raderas ut.
Usch, det är så sorgligt när man mister sitt husdjur.
Godnatt Simpson!
Skicka en kommentar